Undrar vad jag gör för fel? Hur lyckas man misslyckas så katastrofalt med uppfostring? Lär man sig inget av dom två första?


Citat från Elin 2 år

"Myyyyy lyssna på mig"
"Hördududu, dockan sluta nypa mig"
"Jälla onge"
"Hördududu, klappa till dig"
"Lucas ont huvve"
"Aldrig"
"Nej inte jag"
"Gillar inte dig"
"Fan på dig"
"Dumma dig"
"Min plats"
"My tog min pappa"
"Bääääär mig"


And so on... Det mesta är iofs rena upprepningar på vad syskonen säger men ändå? Envisare än synden själv, och då kanske man tycker att det blir man som nummer tre i barnaskaran men redan nummer ett var ju så här! Kan nån vänlig själ tala om vart jag gör fel? Eller vill man höra det? Kan man ta det som positiv kritik och göra om och göra rätt?

Jaja...


Idag är det onsdag, dvs ledig dag för tjejerna. Nellys pappa ringde igår så dom kommer hit nu på morgonkvisten. Nelly och My ska äntligen få leka igen!!!

Hoppas att min dotter visar sig från sin bästa sida och vi slipper 6 års trots och obstinata 2 åringar?!

Ikväll är det fotbollsträning för lilla herrn igen och sedan ett efterlängtat avsnitt av greys igen:)