Dagen började dock inte med kärlek till livet, eller jo första morgonstunden då jag hav mig själv en mental klapp på axeln för att jag var så organiserad och pedagogisk, sedan när bilhelvetet vägrade starta, farfar vägrade svara och alla mina nödlösningar var upptagna då kände jag huvudvärken komma som på beställning och mitt organiserade och pedagogiska jag flög all världens kos...

Farfar svarade till slut, sömndrucken och trodde väl minst att någon var döende när jag i panik vrålade om döda batterier och omedelbar skjuts?! Han fick på sig paltorna och kom upp och hämtade oss, barnen överlyckliga för att farfar skulle köra dom! Lämnade barnen och inser att mina stora har glömt mössor, vantar och överdragsbyxor (men dom hade klätt på lillasyster otdentligt medan panikmamman öppnade motorhuven för första gången i livet).

Farfar skjutsade in mig till skolan, åkte tillbaka hem och hämtade glömda kläder och for till skolan igen, sedan åker han hem och ställer en diagnos på döende bil och sätter batteriet på laddning. Idag får farfar fler stjärnor på himlavalvet än någonsin förr! Jag vet att jag blir irriterad många ggr men man kan inte påstå att han är annat snällare än snällast!

Det gick bra i plugget, huvudvärken släppte och jag fick en del att fundera på, fortsatte läsa hemma, mest för att bara nöta in det som sagts under dagen, Ida var snäll och skjutsade hem mig:) Lucas följde med till Leo och farfar och Lena hämtade tjejerna! 

Kvällen har bestått av fix, och så har mitt nya väskprojekt startat! Ruskigt kul, om jag blir klar, när allt kommer i ordning i skolan så är blir det förmodligen 250% studerande om jag ska bli godkänd. Nu är det svårt eftersom vi egentligen inte fått några uppgifter!