50 års kalas
Igår var det dags att fira moster som fyllt jämt. Hon bjöd på god mat, fika massor av dricka och såklart trevligt sällskap. Och nu till det kanske konstigaste, alla tre barnen var lugna och trevliga. Inte en enda gång behövde jag skämmas eller känna stresshuvudvärken.... Det ni:)
Både My och Lucas (och mormor) sprang in i altandörren, Elin kastade vatten på Melvin och Mysans mage krånglade ordentligt, men sånt är hör ju till, hade det inte hänt så hade det ju inte varit riktiga barn. Men ingen grät eller tjurade hysteriskt, inga slagsmål, inga fula ord och inga krossade kristallglas:) för att inte tala om alla trevliga släktingar som man träffar typ aldrig:) partyt får fem solar av fem möjliga!!!
Innan kalaset på morgonen satt vi ute på altan. Jag, pappan och Elin, pratade lite och så. Plötsligt dras mina ögon till kaninburen och jag undrar vad som skuttar där. Så där liten är ju inte Ulla (Ida såg jag nämligen)... Går ut och mycket riktigt, en liten bebis skuttar omkring därinne. Elin var överlycklig:)
Farfar fick kasta sig in i bilen med Lucas och My och komma och titta...
Vi gick igenom buren och hagen ordentligt men det fanns bara en. Alla barn blev osams om vems bebisen var...
Vi fick avbryta, duscha av allihopa och göra oss redo för kalaset. Och om det har jag ju redan berättat.
Lucas tjatade till sig en sovplats hos mormor så det var bara vi och tjejerna som åkte hem. Stannade på Ica för att köpa godis och film först. Tänkte att jag skulle kolla till vår nya medlem innan vi gjorde kväll, och vad ser jag väl då? Jo då, det var TVÅ... Och rätt var det var ser jag en tredje i ögonvrån!!!
Så nu har vi alltså en mamma och en pappa kanin (lite osäker på vem som är vem dock, vi tror att Ulla är en pappa) och tre små kaninbebisar. Skojan, PH och Bebiskanin, gissa vilken som är Elins?! ;)
Och nu snackar vi alltså inte nyfödda hårlösa små tingestar utan 2-3 veckor gamla små tussar. Hur fasiken vi nu kunnat missa dom?????
Kommentarer
Postat av: gmormor
Jag vart skadad ett blåmärke på ögonbrynet, en vacker dag springer jag rakt igenom det där dumma glaset, för det var inte första gången, det är tur att vi har assistenter i fam.....
Svar:
Cecilia Gustavsson
Trackback