Målar lekstugan. Jag och My sliter med att göra den vacker. Pappan och Elin tog en promenad för att hämta Lucas hos farfar. Antar att pappan inte tyckte det var så roligt att städa av Elin efter hennes bidrag i målningen igår:)

Jag orkar inte skriva om inlägget som försvann igår, jag får förlita mig på minnen i framtiden. Jag nöjer med några stödmeningar. Skräcken när Roine kom bärandes på trasig My. Känslan när jag inser att det behöver sys, ännu mer skräck när hon blir kritvit hela hon och när hon varken kan stå på benen eller ser något. Vansinnesfärden till akuten som tog mig tillbaka till den dagen Lucas hade hål i pannan. Tacksamheten över att jag aldrig släppt på regeln att vi ska vara minst två hemma när det ska åkas på helvetesmaskinen och lättnaden när färgen kom tillbaka och läkaren konstaterade att det "bara" skulle behövas ett stygn. I min hjärna var skräckscensriot redan fullt utvecklat nämligen.


Elin var med hela tiden och var lugn som en filbunke och förklarade för doktorn "My vill inte det" när han pratade stygn.
Lucas hade blivit kvar hemma med Cina, Leo och Emilia. Stackarn hade varit jätteorolig för sin syster och sa att han hade saknat henne när vi sedan kom hem och hon fick visa och berätta!!!

Söta barn....

Oj nu hade visst My tröttnat på målning. Får fortsätta sedan...