Den senaste tiden har det slagit mig allt oftare vilka stora ord min tvååring slänger sig med:)

Jag blir lika förvånad och själaglad varje gång:)
Ja, varje gång det inte är ett fult ord dvs då blir jag mest förvånad!

Antar att det är mamman i mig som pyser lite av stolthet, för när jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt att hon använder ord på "rätt" sätt eftersom hon faktiskt har två skolbarn till syskon?! Jaja, njuta av det tänker jag göra iallafall:)