Det var utflyktsmålet idag! Mariefred ligger ju faktiskt inte sååå långt borta och jag har länge velat åka dit. Så nu passade vi på, det skulle ju ändå vara rätt ruttet väder så då passar ju en slottsvandring bra:)

Pappan och My sov aslänge så inte förrän halv tolv var vi iväg, sista tjugo minutrarna på resan var Elin jäkligt trött och toktjatade om att hon var hungrig på napp i sin mun. Pappan var ju med så till slut fick hon som hon ville, den ungen kommer ha napp till dödagar!!!

Det var trevligt att strosa runt på slottet, fast Elin satte igång ett larm när hon smet under en avspärrning och hade sönder en dörrkarm när hon fastnade med sin tröja i en flisa (pinsamt så jag nästan döör).
Sjukt varmt var det också så Lucas hade bråttom ut i friska luften. Men på det stora hela så uppskattade dom alla tre besöket!

Efteråt gick vi till restaurangen, jag ville ha riktig mat, är så jäfla trött på allt skräp resterande familj jämt ska äta och det enda jag kan äta är pommes eftersom magen kraschar av allt annat. Så lite husmanskost ville jag äta, ångrade mig bittert när notan på nästa 600kr skulle betalas. Vi sket i glass och kaffe efter maten kan jag säga!
Men maten var god även om den inte var speciell på något vis och alla åt, tillochmed Elin som brukar vara så tjurig på just lunchen.
Sedan ville Lucas och My jaga fåglar så då kunde ju damen ändå inte äta upp men det är ju en annan historia.

Gick till lekparken där barnen klättrade lite, kul ända till Elin glömde att hon stod vid en stege och gick rätt ut i luften bara, jag stod brevid och hann fånga henne innan hon slog i backen men rädda blev vi båda två ändå. Gick för att titta på ankorna, alla tre barnen började klä av sig för att bada, My blev skitsur och skulle absolut ha en anka med hem om hon så skulle drukna på kuppen. Vi tjatade dom vidare och tänkte oss en lugn promenad längs kajen för att smälta maten. Elin somnade och Lucas strosade med, men My ylade om att Jon visst ville ha en ankbebis med hem. Familjen mupp, som vanligt. Aldrig kan man försvinna i mängden liksom?!

Sista tåget skulle snart gå så vi skyndade tillbaka till restaurangen eftersom tågstationen låg alldeles bakom den. 50 minuters resa till ändstationen och sedan 50 minuters resa tillbaka. Men det kunde det väl vara värt för att få åka museitåg:)
Och det var det också, barnen for omkring men vi hade en vagn för oss själva så det gjorde inte så mycket. Elin var överlycklig varje gång tåget tutade och vi åkte förbi en massa djur på resan så dom pengarna var väl värda. Och 50 minuter kändes inte längre än 15 konstigt nog.

På vägen tillbaka däremot fick vi sällskap i vagnen av en till familj. Också med tre barn, deras var av det mer väluppfostrade slaget dock, antar att dom tyckte vi var hemska för dom bytte vagn när vi stannade vid en station?!

Sedan om det var för att Elin tjoade högre än tågvisslan eller för att hon försökte skrämma hästarna genom tågfönstret, eller för att Lucas och My gjorde sitt bästa för att reta gallfeber på varandra och mig eller för att vid den där stationen där dom skulle ut och sträcka på benen så höll Mysan fast dottern i familjen och det tog ett tag innan hon kom på att det inte var hennes lillasyster hon blåhöll i?!

Jag behöver inte säga att resan tillbaka definitivt kändes längre än 50 minuter va?

När vi kommit tillbaka till Mariefred igen så gick vi till macken för att köpa utlovad glass, och dom hade till och med mjukglass, min första för i år. Mycket gott men som vanligt blir det alldeles för sött...

Sedan var det dags att åka hemåt efter en heldagsutflykt! Mina stora barn hade visst bråkat för lite under dagen det tog dom igen i bilen på vägen hem, funderar på om vi kanske skulle ha en buss iallafall så man kunde ha en unge i varje sätesrad istället för bredvid varandra?!
Elin somnade som en stock, hon sov ju bara typ 20 minuter i vagnen i Mariefred så hon var lagom trött kan jag säga.

Hemma igen cyklade barnen lite, pappan fixade luckan till hönslådan och sedan blev det varma mackor framför Scooby doo innan nattningen:)