Det var en riktigt lång dag igår! Lämnade tjejerna som vanligt, åkte hem för att röja lite, duscha och göra mig presentabel.

Åkte till blomsterlandet för att hitta något vackert till lilla Aston, försöka låta bli att tänka på att jag borde ha gått på lekia istället, ringde mormor på vägen ner till Oxelösund men hon skulle inte hinna följa med, gjorde ett långskott och ringde mamma, hon började inte förrän på eftermiddan, hon hade redan varit nere men följde hörna med ändå:)

Det är lättare att låta bli att gråta om man är två! Inte för att man inte ska gråta, mer för att jag inte ville vara svullen och svartrandig på anställningsintervjun.
Det var tungt att mota bort alla tankar på vad som kunde varit, tungt att mota bort att mina egna känslor inte är en droppe i havet mot Astons mammas! Jag vet hur tungt det är att förlora ett barn det finns inget som går att jämföra!!! Rädslan och skräcken för att tillståndet är för evigt, rädslan och skräcken för att man aldrig får hålla ett levande barn och så samvetet för att man önskar sig syskon!
Jag har fått förmågan att blockera jobbiga känslor, jag stänger in dom i en bubbla och vägrar att kännas vid dom, det fungerar på lite olika känslor, ibland brister bubblan dock, därför ville jag gärna ha någon med mig!

Sedan iväg till SSAB, gruppintervju! Återigen bra att kunna stänga av annars hade jag spytt på bordet!

Jag tror att det gick rätt bra iallafall, men jobbet gällde skift och det går inte. Och dagtidsjobben verkar ha gått åt redan:(

Så det vara bara att stänga in besvikelsen också, sätta sig i bilen och åka till dagis/fritids!
Där började alla som vanligt att att bråka? Varför, dom tål inte att se varandra mina små barn!

Försökte samla lite krafter när vi kom hem, packade Lucas skolväska och gympakläder, han skulle ju ner till farfar som vanligt på tisdagar:)

Började med maten, läste syrrans blogg som exakt beskrev mina tankar om hur dagen borde sett ut, vilket betydde att bubblan sprack! Roine kom hem mitt i allt gråt och blev livrädd!!! Han är inte riktigt van vid att jag öppnar dammarna;)

Bit ihop eller bryt ihop, det är det man får göra när barnen är hungriga! Jag får spara gråtet till en dag då jag är själv igen!

Eftersom pappan jobbar hela långa dagen i morgon fick My sin present efter maten, en kurioplatta, i rosa:) och precis när vi skulle starta upp den och lära sig en ny teknikpryl kommer Lucas och farfar med armborstet dom byggt på i flera dagar. Han ville visa och att vi skulle pröva, diskutera pillängd och vikt, medan My ville spela NU och Elin reagerade som vanligt, vansinnig för att inte hon står i centrum! Fullständigt kaos på mindre än två minuter, ett vanligt fenomen i detta hem men jag har fortfarande inte lärt mig att hantera det! Fortfarande blir jag hyperstressad och tycker det är skitjobbigt!!!


När farfar och Lucas åkte ner igen blev det lugnare, jag hade tankar på att åka och handla men all kraft var slut, orkade inte ens samla tankarna för att blogga ur mig:(

Istället blev det slötittande på tv:n tills klockan var mitt i natten. Åh bara en aning helt färdig i morse när Elin började med sitt vanliga skrikmarathon för att komma ur sängen på morgonen, och nu har hon visst bajsat, tur det kanske för det blev långt och svamligt idag med?!